Hemma igen efter resan……tillbaka från Kampala i Uganda.
En vecka i en annan verklighet, svårt att beskriva……när jag är där känns det som om jag medverkar i en film.
Besöker skolan o barnhemmen som vi har fått stödja o hjälpa i några år….
De första barnen vi hjälpte har blivit tonåringar nu……går på yrkesskola o utbildar sig…..frisör, kock, bilmekaniker, sömmerska…..
De kommer att klara sig bra, utbildning och framtidstro…..vi har fått göra skillnad för dessa, så tacksam för att få vara en del av detta arbete……
Gör skillnad för några barn, inte alla……de föräldralösa o bortglömda barnen tar nog aldrig slut, evighetsarbete…..
Vi hjälper där vi kan, ordnar tak, mat o skola….de är tacksamma….
Ändå känns det som att det inte räcker…..det finns så många andra behov som också skulle behöva mötas.
Hur mår ett barn som rymmer hemifrån för att slippa övergrepp o misshandel o väljer att bo förvildad på en gata i Kampala…..egentligen.
Skulle förmodligen behöva professionella samtal o psykologhjälp……lärarna gör så gott de kan, men vem hinner att krama dessa barn o läsa god natt sagan…….ingen.
Klarar inte att hjälpa alla fattiga….bara de fattigaste…..de som ingenting har.
Mycket är positivt också….grödorna ser fina ut. Vi diskuterar utsäde o gödsling, då pratar vi samma språk.
Människor med jord under naglarna förstår varandra utan språk…..
Diskuterar fördelar och nackdelar med majs och sötpotatis……chansa på stor skörd eller köra säkra kort.
Han förstår inte vitsen med att köpa konstgödsel o öka skördarna…..övertygad om att det är lurendrejeri…..gödsel kostar mer än vad skörden ökar…..
Tänker för mig själv: Om jag hade varit bonde här skulle jag varit en rik man idag med dessa förutsättningarna….
Finns mycket kvar att göra….utbildning, rådgivning….memorerar en agenda som jag ska sträva efter……
Åker hem med nya tankar, måste få fram mer mat…..kan inte vara omöjligt i ett land som tillhör de bördigaste i världen.
Kommer hem till min egen värld, till min verklighet. Tacksam för den trygghet jag har i mitt liv.